På klämdagen vid Kristi Him åkte vi med Stella till ALV. Det var hennes sexårspresent från oss som realiserades.
Det är så roligt att åka iväg med henne. Hur långt det än är, vilka köer det än blir och hur äckliga toaletter (nästan) som helst, hon _gnäller_ verkligen aldrig! I alla fall inte så mycket som vi tycker borde vara befogat. Nä, det gör hon förstås inte hemma heller. Hon är ett sällsynt lätthanterligt barn.
Men ett par "note to selves" är på sin plats inför ett ev kommande besök.
1) Se till att vara där ca en halvtimme innan det öppnar, så slipper man kanske de kilometerlånga köerna in på parkeringen. Ett sällsynt ineffektivt sätt att ta betalt för parkeringen! (Som vi redan gjort på internet)
2) Sitt inomhus på restaurangen! Då slipper man slåss med folk som påstår att de markerat hela bordet när de placerat en unge i ena änden - en unge som inte har vett att säga att platsen är upptagen. Man slipper också att springa så långt fram och tillbaka för att hämta dryck, salladsbuffé, knäckebröd och vad det kan vara.
3) Ta inte dit barn under tre år. Det är trångt och obekvämt att ställa ifrån sig vagnar och skrindor, och riktigt små barn har i alla fall inte så stort utbyte av parken. De behöver årminstone kunna gå, klättra etc själva samt känna till sagorna, filmerna och sångerna ur minst tio av de mest kända titlarna.
Annars var det på det hela taget en bra utflykt. Det var ett mycket nöjt barn som handlade bok och plånbok ("som jag verkligen behövde!") för sin ihopsparade veckopeng innan vi styrde kosan hemåt.
Ja, vi tog vägen om Bullerbyn också, eller Sevedstorp, som det ju heter på riktigt. När vi ändå var så nära.
