20141218

Det där med julbord. Del 17/24

Igår kväll var det julbord med jobbet. De flesta arbetskamrater var där och det var trevligt och mysigt på många sätt.

Men jag undrar tre saker.

Varför anser vi att det är "mysigare" ju mörkare det är? Som tur var, var det någorlunda ljust där själva julbordet stod, så man såg vad man tog för något, men där långborden var uppdukade var det bara nogra enstaka värmeljus på varje bord. Man såg knappast vilka som var där och inte heller hur man hade lagt maten på tallriken. Nä, kanske är jag för gammal, med tilltagande ålder har jag märkt att mitt mörkerseende är ett accelererande problem.

Varför måste man (läs: jag) så gott som alltid äta precis liiite för mycket av den där feta, salta och kryddiga maten? Jag tycker att jag tar lagom mycket på tallriken men när det är typ fem lass kvar så slår det stopp. Ibland kan det också vara så att det där som såg jättegott ut (kanske köttbullarna eller något annat som brukar vara gott) inte smakar som man trodde och därför blir liggande. Personligen har jag stora svårigheter med att inte äta upp det som ligger på tallriken, särskilt om jag själv har lagt det där. Kanske är det något jag ska söka hjälp för? I går lyckades jag i alla fall lyssna på min kropp och bara ära typ fyra köttbullar för mycket. 

Varför blir jag så förvånad när jag kommer hem efter julbordet och är jättetörstig trots att jag har druckit två flaskor dricka? Jag vet ju att de där salta och kryddiga maten gör att man blir törstig. När det dessutom bara finns kolsyrad dricka och inga vattenkaraffer på borden blir man snabbt helt uppsvullen i magen. Väl hemma begränsar jag mig till två glas vatten och ett glas samarin (ändå får jag släpa mig upp på toa två gånger under natten) och bestämmer mig för att på vårt julbord skall det finnas massor av grönsaker och vegetarisk mat att blanda alla dessa kryddor med. På restauranger finns det, konstigt nog, sällan. 

Det ÄR trevligt med traditioner och julbord, jag vill inte klaga, men när ska man ( läs: jag) lära sig att det finns tillräckligt med mat i Sverige och vi har gott om förvaringsmöjligheter. Alltså behöver man inte äta sig till illamående en gång om året, och man behöver inte konservera maten med salt eller dölja halvdålig mat med en massa kryddor. 

Inga kommentarer: