20080731

En märklig känsla

Inte bara sommarvärmen som breder ut sig likt en yllefilt över Sverige, som gör att alla människor flockas kring minsta blå stänk som går att doppa sig i.

Jag har, konstigt nog, mitt i rötmånaden, fått flera uppdrag att "pyssla med" (det där är ett mycket kvinnligt uttryck, har jag läst - "jag har ett litet företag där jag pysslar med att fixa till lite små trycksaker och lite webdesign och så'nt..." - just nu använde jag det mycket medvetet!) Jag har nog nästan jobbat halvtid under juni-juli!

Det senaste i raden är en webdesign av en blogg till en herre som helt enkelt behöver professionell hjälp för att komma igång och få någon som helst webplats att publicera sig på. Han tycker att det är jättekul att skriva och dessutom om ett av sina stora intressen - brittiska bilar. Så med utgångspunkt från det gjorde jag det här. I dagsläget är den inte riktigt färdig, det skall in några bilder och ev skall färgen justeras, men i stort sett. Den ska inte heller vara färdig förrän i nästa vecka. Välkomen tillbaka och se hur den blev!

Det här var väl inget märkvärdigt, kan du tycka. Starta en blogg kan väl vem som helst! Nä, faktum är att vem som helst inte har tid att sitta och leta rätt på ett hanterligt publiceringsverktyg om man inte har en susning om var man skall leta. Vet man inte vad alla symboler för texthantering betyder, hur man länkar, lägger in bilder osv - ja, då lägger man av innan man har kommit så långt. Och det är väl synd, när det nu är så kul att blogga!!!

Fast fortfarande är det en märklig känsla för en före detta om inte teknikfientlig så i alla fall mycket teknikreserverad förskollärare - vissa 5-åringar gick om mig med hästlängder när det gällde att installera datorprogram på förskolan! - att jag kan så mycket nu så att jag kan instruera andra att komma igång. Och att jag kan gå in i kodmallen och ändra färger och stoppa in bilder på ställen där det inte finns några bilder osv. Några synliga spår har i alla fall tre år på HLK satt.

Det är en märklig känsla, när man blir imponerad av sig själv. Det händer inte ofta.

20080727

Någon som undrar vad jag håller på med?

Förutom det att min dator har levt sitt eget liv halva sommaren - ja, jag har köpt en till nu, en lap-top, för att ha en back-up om det skulle hända igen och jag står utan de bildbehandlings- och layoutprogram jag använder mest - så har de senaste veckorna varit ett lapptäcke av hit- och ditande.

M har ju haft sina fyra veckors semester i vanlig ordning, medan jag inte har vågat "ta ledigt" utan har kollat mailen och skickat in ansökningar till "fasta" jobb, samtidigt som jag faktiskt också har fått ett par uppdrag som jag har utfört. Senast ett arbetsprov för en grej som kanske kan bli ett riktigt stort "konto" på sikt om allt klaffar ... Får besked i början av nästa vecka om det, så nu är det spännande igen!

I knappt en vecka var vi i Stockholm - rensade avlopp, planterade skott och trasslade ut halsband som hamnat huller om buller. Och besökte några turistmål som vi hoppat över tidigare. Tänkte lagt ut lite bilder men det får väl komma senare.

Mellan skurarna har vi också befunnit oss i stugan ca 5 mil bort för att fixa lite saker som blivit efter under de senaste somrarna. Staket, för att nämna en sak. Dessutom hade pappas fina portal över grinden blåst ner i vintras, vilket krävde omedelbar åtgärd. Nu har vi med gemensamma krafter lyckats få ihop något som liknar den gamla, med torvtak och allt. Lagom till värmeböljan hade jag också petat ner en massa små, förhoppningsfulla växter i torven ... Vattnade väl ca 50 liter när det var nyplanterat, men nu har det som sagt varit knallvarmt och vi har varit på västkusten och hälsat på i några dagar, så vi skall åka iväg om en stund för att se om något har överlevt alls. I så fall är det en bonus. Arbetet vid stugan får inte bli något prestige-projekt, det är frågan om "survival of the fittest" och använda sitt sunda förnuft. Sätter jag t ex tulpaner eller något annat smaskigt, så får man ju räkna med att rådjur eller älgar hittar det. Därför väljer jag narcisser i stället. Nu har jag testat med en fläderbuske.

I morgon börjar M jobba igen. Och jag skall försöka återgå till någon slags rytm i jobbsökande, nätverkande och - inte minst - bloggande ...

20080711

SKETA-YÄSS!!!!!

...för att låna ett av sonen T's specialuttryck. Han har alltid varit bra på att hitta adekvata uttryck då situationen så kräver.

I det här fallet passar det ypperligt.

Jag har nämligen varit tvungen att reparera min dator (igen!) och därmed låta teknikern "blåsa" alla program. Sedan måste man alltså installera dem igen för att man skall kunna arbeta med den kära kamrat Dator.

Sedan tidigare hade jag traumatiska minnen av att förgäves ha försökt installera ett nyköpt Adobe-paket i en dator som bara vägrade att släppa in det. Det visade sig att det satt ett gammalt PageMaker-program och stoppade. Efter mycket möda, vånda och telefon till Adobe i Stockholm (efter snack med mina snälla och tåliga medialärare i Jönköping också förstås)!

När jag så började installera det snälla Office-paketet med tillhörande Outlook för e-mailen gick det förvånansvärt bra. Så kom vi då till Adobe Creative Suite. Som stoppades. Och stoppades.

Först höll jag på själv i närmare två timmar och plockade bort alla tidigare installerade Adobe-program. Startade om och startade om. Inte hjälpte det. Så kom M och skulle hjälpa mig. Tillsammans höll vi på och letade efter snubbeltråden i ytterligare en och en halv timme, innan vi genom sökmotorn Google hittade denna förnämliga programvara att ladda ner: Windows Installer Cleanup Utility! Den släpade fram alla dolda komponenter i ljuset och snabbt och enkelt avinstallerades alla delar av de försåtliga mjukvarorna som jag trott att jag hade raderat, så plötsligt började mitt paket med Photoshop, Illustrator, InDesign och alla de andra helt snällt att installera sig!

Utan ett enda samtal till Mattias, Johan eller Daniel ... det hade väl i och för sig varit trevligt men inte vid 23.30 på fredagskvällen ...

I morgon skall här jobbas. Nu har jag plötsligt fyra "skarpa" projekt mer eller mindre på gång i olika stadier. Kan det bero på min nya klippning - en lite tuffare profil?

Först måste vi sova lite. Godnatt!

20080707

Det är jättekonstigt

När jag söker jobb när och fjärran där jag inte känner någon ringer jag ofta till kontaktpersonen och försöker "ge" en intervju så att de har en röst till namnet när jag sedan skickar in min ansökan. Inbillar mig att det kan göra någon skillnad. Givetvis ler jag hela tiden när jag pratar i telefonen så att jag skall låta VÄLDIGT positiv.

Ändå avfärdar de mig utan att ens bry sig om att skaffa ett ansikte till namnet och den trevliga rösten. Detta har hänt många gånger. Vilken förlust de gör - måste jag tänka. Annars blir det som i inlägget nedan.

När det så någon gång uppstår ett behov på nära håll tror den ansvariga personen att det kan bli risk för obekvämligheter eller misstanke om särbehandling, just för att vederbörande på förhand har alldeles för nära koll på namn, röst och ansikte till mina f ö utmärkta meriter för denna tjänst. Detta har hänt ett par gånger.

Hur man än vänder sig så har man ändan bak. Eller är det "moment 22"?