20080526

Högtidsstund

Att få ett lönebesked med en månadslön som, trots att den ligger i nedre kanten av vad man har avtalsenlig rätt att förvänta sig med min utbildning, är den högsta jag någonsin under mitt hela arbetsliv har fått ut efter skatt känns som ett mirakel.

Särskilt när det är många månader sedan jag fick ut ett lönebesked över huvud taget.

Men jag har jobbat många timmar för det, och det är tröttsamt att åka 2½ timme per dag plus ibland även lite jobb hemma på kvällen. Plus de uppdrag jag har haft med mitt företag. Plus att jag inte får mattas av i sökandet av s k "fasta" tjänster, eftersom jag vet att det inte blir någon förlängning på den här.

Samtidigt är inte det ekonomiska i sig det största lyftet. Det är känslan av att jag har ett värde, att min utbildning har ett värde och det jag utför på en arbetsplats har ett värde för andra som någon är beredd att betala för. Det höjer mitt värde även i mina egna ögon och får mig att må hundra gånger bättre än vad som syns i lönekuvertet.

När jag gör liknande uppgifter som behöver utföras på en annan tillfällig arbetsplats med betydligt sämre villkor både vad gäller arbetstid och lön känns det som om jag är mindre värd och också gör ett sämre jobb i längden, eftersom arbetsglädjen inte riktigt vill infinna sig.

Därför är det mycket bättre att göra något helt annat för en lägre lön. Det har jag faktiskt ingenting emot. Det är bara så att de som skall anställa i fastare former inte vill ha mig på en okvalificerad tjänst eftersom jag har utbildning till något annat.

Och eftersom jag trots min kompetens har begränsad formell arbetslivserfarenhet inom den här sektorn ligger jag sällan högt i rang när det gäller de fasta tjänsterna. Moment 22. Nu har jag åtminstone samlat på mig ca 8 veckor. Och jag har känt efter varje timme. Det är det här jag skall göra. Om inte på heltid så i alla fall regelbundet, med egna arbetsuppgifter, kaffeautomat och dator.

Och under veckan får jag troligen ännu ett besked ... Vågar man hoppas på en intervju den här gången?

1 kommentar:

Maria sa...

Grattis!
Jag ser tv-reklam från Töreboda; Moelven kanske?