Att man kan bli så ledsen när man blir av med något som man egentligen aldrig haft!
Idag är jag bara deppig, deppig, deppig - på gränsen till sammanbrott. NEJ, JAG VILL INTE!
Jag måste få tag på ett jobb NU! Jag orkar inte jobba en sommar till utan måste ha en ordentlig semester - förra sommaren blev det ju bara veckan på Menorca och övriga två veckor jag hade tillsammans med M gick åt till att röja ur mammas hus som skulle säljas. Ingenting i stugan, ingenting någon annanstans. Jag skulle gärna ta semester i maj eller september, men med det jobb som M har så går ju inte det, utan det är de veckor man blir tilldelad i juli-augusti. När det är som mest att göra på turistbyrån.
Plus att det givetvis är fruktansvärt tärande att hushållskontot går på minus VARENDA månad. Bufferten räcker ju inte i evighet, även om jag mer än en gång sänt en tacksamhetens tanke till mormor som en gång i tiden ordnade en livförsäkring som betalades ut till barnbarnen vid hennes frånfälle. Fast jag ville ju använt den till att resa tillsammans med barnen. . .
Varje dag, varje timme intalar jag mig att min tid kommer, min tid kommer. . . Försöker att ha en "theme song" som karaktärerna i Ally mcBeal - "Min tid den kommer nu, så akta dej!" med Björn Skifs. Fast jag lyckas dåligt med att övertyga ens mig själv. . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar