Ute vräker solen ner från en klarblå himmel. Termometern visar på någon grad under nollan och trots att snön lyser med sin frånvaro är det en strålande vårvinterdag.
Från åkantens gamla fridlysta trädbestånd sjunger fåglar i alla tonarter och försöker förmodligen få ihop det med fåglar av motsatt kön, för att så småningom sätta bo framigenom. De börjar tidigt på morgonen känns det som, fast det kanske är jag som är sen.
Bara molnen lättar lite över nordvästra Götalands inland blir det så enormt mycket ljusare på morgonen. Och så är det förstås jordens lutning mot solen som spelar in. Det ska bli ljusare så här års.
Detta plötsliga väderomslag känns nästan overkligt. Tillsammans med det abrupta uppvaknandet ur min villfarelse om att jag hade ett jobb runt hörnet blir det rent absurt. Har jag hamnat på en annan planet? Bilder ur E.T., Tredje klotet från solen och till och med ALF flimrar förbi i mitt undermedvetna.
Runt omkring mig går mina jämnåriga till sina jobb. Tar bussen med sina portföljer. Pustar lite över att det är långt till semestern men tar en dag ledigt på sportlovet för att åka till badhuset och McDonalds med sina barn.
Och jag har allt svårare att motivera mig för att göra något över huvud taget. Jag måste bestämma ETT projekt varje dag som jag MÅSTE genomföra (utöver att kolla mailen och annonserna och ev ringa eller skriva ansökningar när det dyker upp något). Annars blir jag sittande framför dag-TV eller stirrande in i väggen. Det här är fruktansvärt, jag vet inte hur länge det skall gå att hålla skenet uppe för mig själv. Tar en timme på träningscykeln, duschar, tvättar håret, lägger på lite make-up och tar på mig anständiga kläder trots att jag inte träffar någon levande människa på hela dagen.
Dagens projekt är provning av toalle för sömnad av "lillkompisen" E's balklänning. Toallen av gammal lakansväv skall bli originalmönstret till klippningen av det riktiga tyget, så den måste sitta perfekt, om klänningen skall bli perfekt - och det ska den!
Jag är tacksam för att jag fortfarande kan företa mig saker som håller hjärnan och fingrarna igång. Trots att mina illusioner försvinner finns hjärnkapaciteten kvar. Än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar