20070211

Alltid någon vikarie som blev glad...

Det enda som gör Melodifestivalens alla delfinaler värda att se i år är Kristian Luuks strålande insats att sätta personlig prägel på showen. Fast det där med Jessica Anderssons outfit börjar kännas färdigharvat vid det här laget.

Svante Thuresson slog precis huvudet på spiken när han konstaterade att det är tur att det heter "festival" - för någon meloditävling är det inte längre. Mer en fråga om vilken/vilka artister som har förmågan att marknadsföra sig på smartaste sättet.

Även om det ligger en lång story bakom "lågstadiefröken från Munkedal" så är det lite uppfriskande att se någon bli så genuint lycklig för att gå vidare. De andras leenden verkade mer inövade, som att det här var väl bara en liten bit av jobbet. För "fröken" kanske det här är första och enda inhoppet i sammanhanget, hon har ju en annan karriär som också är viktig för henne. Folk kommer och går, jag menar, se bara på "fyra bugg..."; rektor på Guldkroksskolan i Hjo är ju också en karriär. Så kan man ha musiken som hobby.

I glesbygdsområdet Bohuslän är det säkert någon (nyutbildad lärare?) som blev glad för en möjlighet att få vikariera lite till för Marie.

Och andra har kanske fått en liten uppmuntran om att det går att infria sina drömmar, om vad det vara månde. Så helt bortkastad är nog inte Melodifestivalens alla turer ändå. Jag kanske skulle skicka in något som finns i byrålådan?

Inga kommentarer: