20060831

Där stod jag i mina ridstövlar och log...

Ja, hjälp, vad man får vara beredd på när man är handplockad till en "PR- och strategigrupp" inför det svenska valet den 17/9.

Nu för tiden ordnas det en massa jippon av olika slag som politikerna skall ställa upp på. Är det inte äggkastning på torget i Hjo, så är det På Minuten i radions P1. Inför detta val sällade sig Axevalla Travbana till skaran av jippoarrangörer och anordnade "Valdagen på Axevalla" vilken ägde rum i förrgår.

Alla partier var inbjudna att delta och sponsra/namnge varsitt lopp under kvällen. De olika regionala kandidaterna från partierna körde också ett ponnytrav-lopp mot varandra. Varje parti fick 20 sek speakertid, annons i programbladet samt ett utrymme för "mässmonter" inne i spelhallen. Varje parti fick också dela ut pris till vinnaren i det lopp som partierna namngivit. En rätt kul idé.

När denna inbjudan först nämndes i gruppen, där alltså även "toppkandidaterna" ingår, blev det blandade reaktioner. De flesta var positiva till en ny plattform, men en kommentar var (ungefär) - Där har väl inte vi några väljare, det är väl ingen idé att åka dit! MEN HALLÅÅ! Är det inte för att nå nya grupper som vi har en strategigrupp och gör PR över huvud taget?

Summan av kardemumman var att kandidat E-L erbjöd sig att köra ponnyloppet, och så många andra som möjligt fick följa med. Maken M tyckte absolut att jag skulle med, jag är mera tveksam eftersom jag inte är en sådan frontfigur direkt. Men han lockade med att jag ju kunde följa med ut i stallet och greja till hästarna och så, och det var förstås frestande. Och om E-L av någon anledning skulle backa ur, så kunde jag få köra, sa han. Dessutom har jag aldrig någonsin varit på travet, så lite nyfiken är man ju på hur det går till.

När stunden var inne bytte jag alltså till hästvänliga kläder - ridstövlar och oömma byxor i tjock trikå - och kompletterade det hela med Partiets jacka laddad med fullt av morötter i fickan. Så småningom kom vi fram och började lasta in och skylta upp vårt material. Inga hästar inom 50 meters håll. Däremot kom övriga partiers representanter, vissa var uppstajlade, sminkade och parfymerade så redan hälften hade varit alldeles för mycket. Och ingen mer såg ut som om de tänkt ta i en häst...

Vi lastade allihopa på oss en massa "give-away"-material och gav oss ut bland massan för att vinna röster. Rätt som det var kom någon och hämtade E-L så att hon skulle förbereda sig för loppet - jag märkte det inte ens, för jag stod där och delade ut specialmärkta godispåsar iklädd mina ridstövlar och log och log... Så det blev inget "följa med till stallet"!





Morötterna blev tyngre och tyngre i fickan ju längre kvällen led, men jag bestämde mig för att inte känna mig dum. Jag intalade mig att det inte så många som kände mig som var där (som vet hur jag brukar klä mig) och bland besökarna fanns det verkligen alla sorters människor. Flera sa faktiskt spontant att de hade sett Partiledaren på TV och sedan behöver man ju inte se någon annan. Och det kändes förstås bra, att man ändå hade "satsat på rätt häst"....he..he...och stövlarna är inte extrema... och tights är modernt igen...

Ponnyloppet gick inte så jättebra, men jag fick min "nära-häst-upplevelse" vid prisutdelningen när ingen mindre än Björn Goop, en av Sveriges mest framgångsrika travkuskar, vunnit "vårt" lopp och vi allesammans stövlade (i mitt fall i bokstavlig mening) fram och överlämnade priset. Han skakade hand med oss alla och jag överlämnade morötterna med varm hand, f v b till hästen. Björn Goop såg lite förvånad ut, men fann sig snabbt och tackade så mycket å hästens vägnar...

På vinnarfotot står jag närmast hästen - nu hade jag ju i alla fall en legitim chans att få klappa om den lite grann. Så jag luktade hästsvett om handen till och med när jag kommit hem.

En del har nerverna på utsidan, till exempel ombudsman P. Hur skall det bli på valnatten????

Inga kommentarer: