Typ fortsättning på gårdagens blogg...
I morse klockan 06 ringde M från hotellet i Vänersborg, där han varit tillsammans med staben och jobbat sedan i måndags, och sa: "Jag är så dålig, du måste komma och hämta mej... Jag har varit på toaletten hela natten, jag vägrar sätta mej på tåget! E (kollegan) är också sjuk, det kanske är något vi ätit..." Första tanken borde vara :"Ta en taxi, jag betalar!" men jag vet att han skulle gjort det för mej, så jag frågade hur akut det var. Han insisterade på att jag skulle ta bilen och åka på föreläsningen i Jönköping först, och därefter ta svängen och hämta honom.
Alltså gjorde jag så, och i stället för att sova på bussen i 2½ timme har jag kört bil i 5½ timme idag. Till saken hör att långkörning med bil är en av de saker jag absolut "inte är bekväm med" som det heter numera. Jag undviker det i det längsta, och måste jag så stannar jag varje timme och går ut och tar luft och böjer på benen lite. (Gammal veteranskada, eller hur var det, "mågen" E?)
Idag gavs icke dessa tillfällen. Morgonturen till Jönköping gick bra och jag fick till och med en parkeringsplats nära och bra. Men efter föreläsningen; Jag bet ihop och körde och körde - första gången jag började tröttna var efter en halvtimme, klockan 12, och jag passerade Mullsjö... Jag lyssnade på P1, noterade alla de gröna nyanser som naturen håller på att anta, funderade på varför hälften av Skaraborgs alla bönder måste vara ute med traktor på just dessa vägar just idag, åt ett medhavt äpple - just det, körsbärsträdens blommor slår också ut! När klockan var kvart över ett började paniken komma. Andas lugnt! Strunta i ischiasnerven och knät! Slå över till Lantz i P3!
När jag gick ur bilen i Vänersborg strax före 14 var benen som spagetti, men maken M var ännu värre däran, så det var bara att ställa om kosan direkt åt andra hållet. Jag mutade mej själv med en glass (Klings Manhattan), M ville av förklarliga skäl inte ha någon. Han satt och halvsov hela vägen medan jag upprepade proceduren. För omväxlings skull en annan väg, och förstås något kortare då vi inte behövde ta vägen över Jönköping. Strax före 16 var vi hemma och jag fick använda all min övertalning för att få M att inse att han inte fick lägga sig i sängen bredvid min - hela den här helgen MÅSTE vi verkligen få ut det sista och städa det gamla huset, och hur skulle det gå om jag också blir liggande sjuk?
Så nu ligger han i gästrummet och sover. Ringandet till Gotland har jag meddelat att jag måste avbryta, det här går ju inte. Är helt slut i klubban efter dagens bedrift! Så nu skall jag bara ringa upp några som bett att få återkomma. Synd, för det var ganska roligt - när folk svarade, alltså. Nu är det ju så fint väder så folk är väl inte inne.
Nej, nu gäller nya tag! Ska försöka få i M något ät- eller drickbart, ringa mamma och fråga om mormors dagsform och kanske sortera upp ett par kartonger till på vinden. Det står nämligen en massa grejer i gästrummet, och det är ju inte så bra om M plötsligt måste springa ut till toaletten... Hej och hå. Jag säger som mormor: I morgon är det nog bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar