20060515

Nu är det klart!

Efter ca sex veckors flyttande har vi nu fått hit alla saker som skall vara här och städat huset med tandborste och tumnagel - glöm "spraya på och torka av"; det är bara nys!!! Städningen tog två hela dagar och en halv, trots att dottern R hade varit där innan och gjort några timmars berömligt gnuggande. Men nu är det så rent det kan bli. På onsdag går vi till banken och skriver!

När allt är ute och man skärskådar alla vrår ser man mycket tydligare hur slitet allt är. Och alla "hemliga" lösningar och konstruktioner man gjort på 15 ½ år... (tack Magister Daniel för betydelseförskjutningen på det ordet - det inrymmer mycket mer än "smart"!)

"Folk" tycks tro att det ligger något traumatiskt i att sälja och flytta från ett hus. Inte för mig, faktiskt. Jag tror inte att övriga i familjen heller tycker det. Vi bodde i huset på ett jättebra område för yngre barn när vi behövde bo i och på ett sådant ställe. När man kommer på att man i ett par år har gått och sett och pratat om saker som behöver göras utan att någon har hunnit ta tag i det, och när det blir kortare och kortare mellan de dagar då gräsmattan MÅSTE klippas - då är det inte roligt längre. Om det skall vara avkopplande att sköta en trädgård - vilket det visst kan vara - då måste man ha tid till det, och inte ha en massa andra åtaganden och intressen.

Dessutom har vi faktiskt ett hus kvar. Det har fått stå uppe i skogen och inte heller riktigt hunnits med de sista åren. Så nu kanske vi kan göra iordning trädgården lite mer där... Tänka kan man ju. Där ligger det betydligt mer affektionsvärde, eftersom det är en liten stuga som min pappa byggde med sina egna händer och krafter och har efterlämnat en mängd spår i och omkring.

Å andra sidan är det så enligt psykologerna att alla förändringar i livet är någon form av "livskris", även om det är positiva och självvalda förändringar. Medaljen har alltid en baksida, kort sagt. Ett par exempel i samband med flytten: I vårt fall blev det extra tydligt att barnen blivit stora och klarar sig rätt bra själva, men det känns bra att vi har så god kontakt med dem alla tre att de gärna kommer hit resp tar hem kompisar. Vidare är det en prövning att se alla gamla leksaker och böcker som vi (jag) sparat i alla år. Som ingen lekt med på länge, länge... Som tur är har vi plats att spara dem några år till. Det finns ju barn i omgivningen och någon gång kommer det kanske nya barn som kan använda dem. Brios bultbräda och Mickis lära-gå-vagn ser ju likadana ut om man säger så. Man tror också att man under 24 års äktenskap har hunnit vara osams om det mesta som går att vara osams om. Det har man inte.

Vi har alltså hållit på och kört stora och små flyttlass i evigheter. Om vi flyttar någon mer gång skall i alla fall jag ta ledigt minst tre veckor och köpa betydligt fler kartonger så man får med mer på en gång. Visserligen blev det inte som svägerskan E befarade; "langen går i papperskassar genom sta'n", men inte SÅ långt ifrån. Det har dragit ut onödigt mycket just eftersom vi inte kunnat avsätta koncentrerad tid. Alltid lär man sig något. Kriser leder till utveckling.

Inga kommentarer: