Jag läste för några dagar sedan kompisen E's bloggreflektion om föreläsningen då vi fick upp ögonen för att det är helt möjligt att - om inte ljuga, så i alla fall - frisera sanningen som vi lägger in på våra webbsidor för att kunna sälja lite mer. "Veckans bästa", "tio-i-topp just nu", och så vidare. Hon frågade sig om hon ville vara en del av den världen.
Jag nosade på en annan tveksam kant av vårt blivande arbetsområde när vi hade möte i PR-gruppen jag nämnde om förra torsdagen i bloggen "Nätverk, eller?" Vi skall försöka marknadsföra och belysa de frågor som det aktuella partiet och toppkandidaterna på respektive lista vill prioritera. Givetvis blir det även en fråga om personlansering inför ett val. Någon av "nissarna" runt bordet säger "-Han måste byta kläder och frisyr, annars kommer ingen att lyssna! När bytte han glasögon sist? Kan inte någon se till att snitta hans öron?" osv. Vad är en människas personlighet? Hur mycket kan man "styla" en person utan att denna personlighet går förlorad? Är det etiskt försvarbart att som informatör ifrågasätta en persons val av kläder, glasögon, frisyr etc hur långt som helst?
Vem bestämmer att en man på drygt 60 inte får ha kavaj och slips även till vardags om han nu trivs med det? Dessutom finns det ju något som heter "dress-code" som gäller i många sammanhang. Trovärdigheten skulle nog gå i botten om vederbörande satte igång och t ex pierca näsa och ögonbryn, raka huvudet, använda jeans med skate-häng och luvtröja eller klampa runt i grova kängor.
Missförstå mig inte - det är en stor del av budskapet som förmedlas av det icke-verbala framträdandet. Det finns många duktiga stylister som verkligen kan sitt jobb med att få folk att se trevligare ut för världen utan att se utklädda eller ens "stylade" ut. Som får dem att känna sig som "sig själva". Låt också fotograferna sköta sitt jobb, där vi har tillgång till sådana. Därefter vidtar det som är vårt jobb - att ta reda på vad personen vill säga och hjälpa till att ge råd och formulera det så att största möjliga målgrupp nås när han säger det på sitt sätt. Utan att det låter "stylat" och mediatränat. Att, grundat på det material vi har, utforma tilltalande broschyrer, reklamfilmer och radiospottar - inte ta fram ett material som vi önskar att det ska se ut, som visar hur snyggt och designat vi kan fixa till saker i vår yrkesskicklighet. Vi skall inte göra oss skyldiga till att blåsa upp frågorna eller personernas roller till något oigenkännligt som inte går att stå för efter valet. Man har en känsla av "been there, seen that..." Det är många politiker som är så bra på att göra det själva!
Hur kul är det förresten om alla oavsett yrkesgrupp stöps i samma form, till en rad identiska bowlingklot som hela tiden är korrekt klädda, avger korrekta svar, hälsar med korrekta handslag och utbyter korrekta blickar? Då hade vi gått miste om Stenmarksmössan, Thorbjörn Fälldins brummanden och Sten Bromans egenhändigt designade kostymer. Frågan är om vi ens hade fått se Anja Pärssons "brons-bläng" från OS?
Redan Paulus beskriver problematiken när han säger "för juden vill jag vara som en jude och för greken som en grek..." för att nå de olika grupperna med sitt budskap. Jag tror att han menade att vara sig själv med viss anpassning. Inte operera öron och tänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar